Stjärngosse

En annan person som är vanlig i ett luciatåg är stjärngossen, han med en strut på huvudet och en pinne i handen med en stjärnsymbol på. Han är knuten till historien om ”De tre vise männen”, som följde Betlehemsstjärnan för att komma fram till krubban där Jesusbarnet föddes. De sånger stjärngossen sjunger har sina rötter från ett medeltida kyrkospel. Dessa sånger har utvecklats från 1500-talet efter att då ha framförts av katedralskolelever. Numera är lussefirandet mer avslappnat och det sjungs både glada julsånger och psalmer.

Stjärngossetåget ägde oftast rum från 27 december (tredjedag jul) fram till 6 januari (trettondag jul), eller från annandagen till tjugondedag jul. Man tågade från dörr till dörr, och frågade om man fick komma in för att spela upp ett stjärngossespel. Stjärngossarna fick ofta ta emot lite pengar, kakor, vin och punsch för sina framträdanden. Tyvärr kunde det ibland urarta och sågs som tiggeri istället. Om de inte ansåg att de fick tillräckligt med pengar kom det fram en person som var utklädd till julbock och han började att bråka genom att stånga folket som såg på. I slutet på 1800-talet började dock stjärngossarna ansluta sig till luciatåget och då flyttades också firandet till 13 december.